Niels Chr Jensen

Niels Christian Jensen

Niels Christian Jensen drev en trävarufirma i Odense och kom på så vis i kontakt med en sågverksägare från Agnhammar, Andreas Eliesson, som exporterade virke till Danmark. Skeppningen sköttes av mellanhänder men Eliesson tyckte de tog för mycket betalt och beslöt skaffa en egen båt som utan omlastning kunde gå från Grums till kontinenten. Han följde själv med på första resan. I Odense fann han en firma som hette Jensens trävaror. Sonen i huset, Niels, blev intresserad när han hörde Eliesson berätta om älgjakten i Värmland. De båda herrarna blev goda vänner. Andreas bjöd in Niels till älgjakt i Värmland. På Agnhammar träffade han en av familjens fem döttrar, Augusta och blev häftigt förälskad och återkom snart för att fria. Augusta sa ja. Paret gifte sig den 19 november 1885 och bodde i Odense under några år, men Augusta längtade tillbaka till Värmland. Makarna flyttade till Karlstad. Att Niels även här skulle satsa på träbranschen var självklart.

Den 23 januari 1905 utsågs N C Jensen till dansk konsul. Hustrun Augusta var redan en framstående kulturpersonlighet i staden. Augusta var även en duktig pianist. Hon ordnade musikaftnar och bjöd gärna hem folk till den vackra villan på Orrholmen. Men hon hade synpunkter på sin makes sätt att leva. han lär ha älskat att briljera med dyra möbler, fint porslin och dyrbara tavlor. Augusta gillade inte detta och sa ofta att Niels inte kommer att bli en god människa förrän han mister alla sina pengar.

1956 avled Niels Christian Jensen, 94 år gammal. Ingen i familjen ville ta över företaget. Sågverket avvecklades och marken såldes till Karlstads stad. All befintlig bebyggelsen revs och ”Den vita staden” växte upp på det gamla sågområdet

Trävaruaktiebolaget N. CH. Jensen AB

Ett av de tidigt etablerade företagen var Orrholmens ångsåg, startad 1854 av göteborgsfirman Röhss & Brusewitz och säkerligen gynnad av behovet av virke till bostäder i den brunna staden. Verksamheten gick bra. 1871 byggde man till ett hyvleri. Då var redan ett 40-tal arbetare anställda. Men det kom en svacka. 1877 gick företaget i konkurs. Flera ägare figurerade i sammanhanget innan företaget vid sekelskiftet övertogs av Nils Christian Jensen, som insåg att den värmländska skogen var värdefull.

Han var den som kom att utveckla sågverket. 1905 bildades Trävaruaktiebolaget N. CH. Jensen AB med honom själv som VD. Till industrin hörde då även en såg på den närbelägna ön Bergholmen, vars anläggning senare blev en av de första i Karlstad som helt upplystes med elektriskt ljus. Utöver sågverket på Orrholmen fanns där bostäder för arbetare och tjänstemän. Ute på Bergholmen uppförde N. C. Jensen år 1896 ett "träslott" som i början av 1900-talet såldes, märktes upp och flyttades till Tallåsen. Förhoppningen hade varit att hans familj skulle bo på Bergholmen, men istället användes det som kontor och förvaltarebostad. I ett annat hus på ön bodde en maskinist. Han ägde en ångbåt som stod för resorna in till staden samt bogseringar.

N C Jensen lyckades få låna 300 000 kronor - en nästan obegripligt stor summa - i en bank. och köpte gårdar med skogsmarker som han avverkade i snabb takt. Värmländska förstå-sig-på-are skakade på huvudena och undrade vad han höll på men, men han lät sig inte påverkas utan fortsatte att köpa upp skog. Timret sågades på Orrholmen och virket exporterades till Danmark, där han hade kontakter och tjänade stora pengar. Snart ägde han sågverk i både Säffle och Kristinehamn och mer än 20 stora skogsegendomar, många med tillhörande herrgårdar, hörde till företaget -Niklasdamm, Alkvettern, Gustavsvik, Hammar, Trossnäs, Dömle, Sjövik och Baldersnäs. Han köpte även flera mindre sågverk på olika håll och utökade verksamheten på Orrholmen med en lådfabrik. Han startade Ångbåts Aktiebolaget Export, som fraktade virke från Karlstad till hamnar på kontinenten. Ett av fartyget hette för övrigt Agnhammar.

Men allt gick honom inte väl i händerna. 1928 brann Orrholmens sågverk ner till grunden. Hyvleriet och lådfabriken byggdes upp igen, men i stället för att återuppbygga själva sågverket investerade han i sågen på intilliggande Bergholmen, som han ju själv var ägare till.

Under en tid såg allt bra ut igen, men problemen återkom. Krügerkraschen1932 drabbade familjen Jensen så hårt att de tvingades sälja värdesaker från hemmet för att klara de lån han hade i bankerna. Firman rekonstruerades trots allt och kunde drivas vidare, men storhetstiden var förbi.